Bin och EM

postad i Biodling | 0

Vi har två bisamhällen i vår trädgård som vi samarbetar med för att öka trädgårdens frukter och bär. Förrförra året hade vi många bin på flyktiga besök i trädgården och det var en enorm skillnad på våra äpplen och päron det året. Frukterna blev många, stora och de var också helt symmetriska i formen. Pollineringen ökade alltså märbigurkortkbart. I maj 2012 skaffade vi egna bikupor som vi hoppas att bisamhällena ska tycka om att bo i.

Det viktiga för mig är inte att skörda honungen och äta den, även om honungen som ett bisamhälle producerar givetvis ger en känsla av under och välbehag när man har förmånen att smaka den. Jag har alltid fascinerats av naturens egen rytm och för mig är ett bisamhälle som ett stort och mäktigt instrument med toner som påverkar trädgården mot harmoni och mångfald. Alla träd lever upp och vill producera mer frukter. Fåglarna sjunger klarare och oftare i samklang med binas stadiga surrande. Blommorna verkar uppiggade av de ständiga besöken. Och jag går runt i allt det där stora och bara trivs med att se hur bina letar sig djupare in i nävornas eller persikoträdens blommor.

Jag tror förstås att EM har en hel del med min lycka att göra. När vi började vattna med EM-A för två år sedan så verkade vår trädgård större. Jag kunde plötsligt se växter som jag inte trodde att vi hade. Blommorna verkade också mer färgrika och fler. Och fenomenet med min växande uppmärksamhet fortsätter. Jag vill förstärka känslan genom att samarbeta med bina och dela med mig av EM även till dem.

När jag går ut med mjölksyrejäst hushållsavfall i trädgården, som jag får genom att tillsätta Bokashikli istället för att kompostera, så kommer bina och undrar vad som luktar så intressant. Kanske kan de använda någon del av de mjölksyrejästa frukt och grönsakerna till något bra i bisamhället.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *