Bio-Bokashi och EM-keramiskt pulver i stresstest

Jag har länge varit nyfiken på om EM-Keramiskt pulver verkligen gör någon skillnad när man gör bokashi. Bio-Bokashi innehåller en mindre mängd EM-Keramiskt pulver, men när jag gjort eget strö har jag inte jämfört om det blir någon skillnad med eller utan. Så jag tänkte att det var dags för ett stresstest där jag samtidigt kunde jämföra Bio-Bokashi med mitt eget hemgjorda bokashiströ. Mitt eget bokashiströ gjorde jag i höstas med ekologiskt kruskakli, vatten, EM-stamlösning och rörsockermelass.

Planering

Jag skaffade 9 små genomskinliga plastlådor med lock som kläms fast. Genom att dela upp matavfall blandat med strö i tre lådor för varje typ av strö blir det enklare att dra en korrekt slutsats utifrån medelvärdet av tre lådor. Så första satsens tre lådor fick bara mitt eget strö som tillsats, den andra satsens tre lådor fick Bio-Bokashi som strö och den tredje satsen fick mitt eget strö blandat med cirka 2 procent EM-Keramiskt pulver, det blev bara några gram.

Jag bestämde mig också för att testa svåra matrester, sådana som jag vet luktar rätt illa om något går fel i fermenteringen. Jag tänkte mig ett stresstest så att jag tydligt skulle kunna avgöra EM-Keramikens inverkan på resultatet. Det var också viktigt att få ungefär samma typ av matrester i de 9 lådorna, så det måste vara sådant vi äter i vanliga fall. Valet föll på räkskal, blomkålsrester, kaffe med kaffefilter, äggskal, apelsinskal och banan som bas i alla lådor, det motsvarade cirka 80 procent av de 9 lådornas totala matavfall. Resterande 20 procent bestod av vardagens vanliga matrester av skilda slag, mest frukt- och grönsaksrester.

Stresstestet startar

För varje sats ville jag att allt material skulle hamna i plastlådorna ungefär samtidigt. Så för varje typ av testa bokashiströ samlade jag matavfallet först i en hink med lock under två dagar, där jag också blandade i bokashiströet under tiden. Jag märkte ingen lukt i någon av de tre hinkarna med olika bokashiströ, trots att det var räkskal och kål i hinken, så alla strö fungerade bra så långt.

På botten av plastlådorna hällde jag ett vätskesamlande träströ. Det har vi i kattoaletterna, det luktar inget och är behandlat så att det suger upp vätska mycket bra. Våra kattoaletter är i princip luktfria med detta kattströ, som dessutom är ekologiskt och kan komposteras.

Ovanpå ströet packade jag ihop matavfallet så gott det gick, och hällde ett tunt lager bokashiströ på toppen innan jag satte på locket. Plastlådornas lock var inte helt lufttäta, så varje låda virades också in i flera lager plastfilm. Sedan fick lådorna jäsa en månad i rumstemperatur. Den första satsen fick jäsa fyra dagar längre än den sista satsen, men eftersom alla lådor fick jäsa betydligt mer än två veckor anser jag att den skillnaden inte är så viktig för resultatet.

Fermenteringen är klar

Så idag var det äntligen dags att öppna lådorna. Jag ska erkänna att jag inte trodde det skulle bli så olika resultat i de olika lådorna. Varje plastlåda hade jag i en ljus- och aromtät plastpåse, bara för säkerhetsskull om det skulle bli en läcka eller lukta för mycket.

Det första som märktes när jag öppnade de tre lådorna med mitt eget hemmagjorda strö var en riktigt äcklig lukt   Det syntes också mycket vitt fluffigt mögel vid lådväggarna, där hade det skapats stora luftfickor när matbitarna inte tryckts ihop ordentligt. Jag är faktiskt rätt förvånad över resultatet, för jag tycker att ströet fungerar bra i hinken, men tydligen var det här en rejäl utmaning.

Sats 2 var lådorna med Bio-Bokashi som strö, och här var doften behaglig och lätt sötsur. På ytan fanns spridda vita prickar av jästsvamp, och matavfallet hade där sjunkit ihop under fermenteringen. Två av lådorna hade börjat utveckla lite vitt mögel på sammanlagt tre små områden. I denna sats syntes det också att det samlats vätska i träströet genom att det blivit påtagligt mörkt på vissa ställen. Att vätska släpper från materialet under processen visar att fermenteringen lyckats.

Den tredje satsen var mitt eget strö med EM-Keramiskt pulver, och här var lukten lite skarpare men hade ändå en frisk sötsur doft. Lite vitt mögel fanns det i två av lådorna, men jämfört med sats 1 utan pulver var det knappt värt att notera. Lite mörka vätskefläckar syntes i träströet, men inte lika mycket som i sats 2 med Bio-Bokashi.

Så var det då dags att tömma ut lådornas innehåll för att se vad som hänt med träströet i botten.

Sats 1, mitt egentillverkade strö, hade knappt fermenterat alls. Det kunde jag se dels på ströet, som var ljust och opåverkat, dels på matavfallet som faktiskt låg som en separerad och kletig klump ovanpå träströet. Den gödselliknande och fruktansvärda lukten var egentligen tillräcklig indikation på att något gått fel i dessa lådor, men det var ändå intressant att det inte jäst alls i mitten av matavfallet. Räkskalen och apelsinskalen var också mycket ljusare jämfört med de andra 6 lådornas innehåll.

Nästa 3 lådor var Bio-Bokashi-lådorna i sats 2. Här var det mycket vätska i träströet som blivit mycket mörkt. Jämfört med sats 1 var de fermenterade räk- och apelsinskalen mörkare i färgen och rätt lösa i konsistensen.

De sista 3 lådorna i sats 3 hade lukt och utseende som påminde om sats 2, men det var inte lika mycket vätska i träströet och lite av träströet fastnade i de fermenterade matresterna. Lukten var lite mer påträngande än sats 2, men fullt godtagbar och ett tecken på att fermenteringen lyckats.

Resultat

Det finns såklart felkällor i mitt stresstest, men resultatet visar att mitt hemgjorda strö inte alls är lika bra som Bio-Bokashi, och att EM-keramiskt pulver har en avgörande roll för lyckad fermentering. Det är klart att det kanske hade blivit ett annorlunda resultat om jag använt kranhinkar, men eftersom alla plastlådor i mitt stresstest haft liknande förutsättningar så kan jag dra följande slutsatser:

• EM-Keramiskt pulver gör stor skillnad. En inblandning av så lite som 2 % var avgörande för att uppnå fermentation istället för förruttnelse.
• Torrt bokashiströ som Bio-Bokashi, med tillsats av speltagnar, algkalk och EM-keramiskt pulver, ger en säker fermentering även under svåra förhållanden. Det fanns inte ens en antydan av obehagliga toner i den sura doften, och vätskebildningen hade kommit igång, trots minimal ihoptryckning.
• Lika mycket strö användes vid alla tre försöken. Det är möjligt att mer tillsatt bokashiströ i sats 1 hade minskat på det dåliga resultatet.

Nu har jag blandat ner de 3 testernas innehåll i 3 olika jordfabriker, eventuellt återkommer jag om det blir något intressant att berätta om det.