Jag berättar på mässor och föreläsningar om att det finns olika sorters mikroorganismer i bördiga respektive sämre jordar och att vi kan ändra den mikrobiologiska floran genom att tillföra EM. Och i vår egen trädgård har jag sett häpnadsväckande förändringar, speciellt minskat behov av gödsel på platser där bokashijorden dominerar. Allt det här ser jag och accepterar, men hur fungerar det rent vetenskapligt? I en artikel från 1994 av Dr Higa och Dr Parr hittar jag deras kategorisering av olika jordar utifrån det mikrobiella livet:
Den första är den tristaste av de fyra, och det är den sjukdomsframkallande jorden. I denna jord finns 5 till 20 procent patogena mikroorganismer som orsakar sjukdom i växter, insekter och djur. Den ökända fusarium, som bland annat orsakar vissnesjuka och olika typer av röta, tillhör denna grupp och är ett växande problem i kommersiell odling idag. För övrigt är det svårt att "bota" en sådan sjuk jord genom att lägga till organiskt material, som t ex vid täckodling. Detta beror på att mikroorganismerna i den här jordtypen skapar toxiner och gaser vid nedbrytningen av växtmaterialet, inte näring, och detta gör att växterna dör.
Desto roligare är det att läsa om jordtypen där sjukdomar undertrycks. Den sjukdomsdämpande jorden innehåller en hög andel av antagonistiska mikroorganismer som penicillium, trichoderma, aspergillus, och aktinomyceter av släktet streptomyceter. När man täckodlar på den här jordtypen bryts materialet ner snabbt och den resulterande jorden luktar angenämt. Detta är också en jord som håller vatten bra och är porös i sin struktur, och skörden blir medelbra och frisk.
I den zymogena jorden finns det många mikroorganismer som fermenterar på olika sätt. Fermentation sker huvudsakligen syrefritt med hjälp av mikroorganismer, som t ex jästsvamp och mjölksyrebakterier, som bryter ner komplexa organiska strukturer till enklare ämnen som är lätta för växter och djur att använda som näring. Den zymogena jorden har en speciell doft av jäst material, så som surdeg, melass eller yoghurt doftar. Jorden är stabil samtidigt som den är porös och tar upp vatten lätt, och det finns mycket näring och bioaktiva ämnen som ökar skördens kvalitet och storlek. Här hittar man också märkbart lite fusarium, mindre än 5 procent och det är även en låg produktion av växthusgaser som metan, ammoniak och koldioxid, så den är miljövänlig enligt dagens krav.
Den sista jordtypen är den intressanta syntetiska jorden, och i den här jorden finns det stora mängder mikroorganismer som kan fixera luftens kväve och koldioxid och göra om det till komplexa molekyler som aminosyror, proteiner och kolhydrater. Den syntetiska jorden skapar alltså sin egen näring med hjälp av dessa speciella mikroorganismer, och det är de fotosyntetiska bakterierna i EM-produkterna och bokashiströ som är en stor del av dessa. I den syntetiska jorden finns det väldigt lite fusarium och även andra sjukdomsframkallande mikroorganismer är sällsynta. Det är samtidigt låg eller nära ingen produktion av växthusgaser, vilket är så bra det kan vara. Men det bästa är kanske att jordens näringsinnehåll är så pass stabil att man bara behöver tillsätta en liten mängd gödsel efter odling.
En kombination av de tre sista jordtyperna är förstås det man vill ha. Jorden ska vara näringsrik länge, sjukdomsdämpande (frisk) och ge bra skörd. Den jord som bildas av bokashihinkens fermenterade material är syntetisk , samtidigt som mjölksyrebakterierna och jästsvampen uppmuntrar andra sjukdomsdämpande bakterier och svampar som redan finns i jorden i små mängder att föröka sig. När EM togs fram för mer än 30 år sedan var aktinomyceter och en del andra bakterier och svampar, en del av blandningen. Men senare upptäckte man att det räckte bra med bara rörsockermelass, mjölksyrebakterier, jästsvampar och fotosyntesbakterier, och det är det faktiska innehållet i dagens EM-produkter som säljs i Sverige, t ex EM-Aktiv, Mikroferm, Holiferm och Probiform.
Det fina med att bara vattna ut EM-Aktiv (eller någon av de andra produkterna med samma innehåll) är alltså att du som odlar hemma enkelt kan skapa en bättre jord som inte bara dämpar sjukdomsangrepp utan också levererar näring direkt till växterna under lång tid. Om man dessutom gräver ner bokashi och stenmjöl i odlingen så kan man få riktigt fin och mineralrik jord på bara några år. Det är så enkelt och ändå är vi fortfarande så få som idag använder oss av denna fantastiska möjlighet att förbättra jorden!