Hemmagjort bokashiströ testas

I slutet av december visade jag hur man kan göra eget bokashiströ. Det är lätt att blanda ingredienserna, men hur vet jag att det är rätt proportioner mellan EM, rörsockermelass, vetekli och vatten? Hur vet jag att mitt strö fungerar bra i bokashihinken eller som jordförbättring? Jag bestämde mig för att testa vilket av mina båda recept som gav bäst fermentation. Båda varianterna av bokashiströ innehåller EM-keramiskt pulver, och recepten är enkla:

Recept 1: 1 liter kruskakli, 1 ml EM-stamlösning, 1 ml rörsockermelass, cirka 2 g EM-Keramiskt pulver och 1 dl vatten

Recept 2: 1 liter kruskakli, 3 ml EM-stamlösning, 3 ml rörsockermelass, cirka 2 g EM-Keramiskt pulver och 0,5 dl vatten

Test på äpplen

Jag tog två små plastburkar med tättslutande lock och fyllde med äppelbitar blandat med bokashiströ. Det var äpplen av samma sort som delades i mindre bitar och jag såg till att det blev lika mycket äppelbitar i varje burk. Sedan tejpade jag runt lockets kant och satte gummisnodd runt hela burken så att eventuella gaser inte skulle öppna locket.

Båda burkarna förvarades i en ljustät plastpåse i skåpet ovanför kylskåpet. En månad senare fanns det tid att utvärdera resultatet, och tack och lov hade de inte läckt eller möglat trots den långa jäsningstiden.

Resultatet förvånade mig, jag trodde som vanligt inte att det skulle bli så stor skillnad:

Burk 1 (vänster):

• äppelbitarna var ljusa och mjuka, nästan helt upplösta
• luktade ättika
• pH lite under 3

Burk 2 (höger):

• mörka äppelbitar som var mjuka men ändå med en viss struktur
• luktade som surt äppelmos, en mustig och angenäm doft
• pH nära 3

Slutsats

Bokashiströets kvalitet beror på många faktorer. Vetekliet kan vara färskt eller gammalt, torrt eller fuktigt, grovt eller fint. Vattnet kan bland annat variera i hårdhetsgrad och klorhalt. EM-stamlösningen kan komma från olika tillverkare eller kanske vara hemmaodlad. Alla dessa faktorer påverkar vilket recept som är lämpligt för att få det strö som fungerar bäst för bokashihinken, eller direkt använd som jordförbättrare.

Efter det här testet är det recept 2 som jag tycker fungerar bäst. Jag tycker om lukten i burk 2 och att äppelbitarna mörknat och behållit formen men ändå mjuknat en aning betyder att mikroberna gjort sitt jobb. Det liknar ensilage både vad gäller lukt och äppelbitarnas struktur. Att pH är nära 3 är också bra. Burk 1 luktar lite fränt av ättika, och det gillar jag inte alls. Äppelbitarnas mosiga struktur är inte heller speciellt bra. Man kan jämföra med surkål - blir kålen mjuk och kladdig så har något gått fel.

Om jag byter vetekli så behöver jag kanske öka eller minska mängden vatten. Eventuellt kan mängden EM-stamlösning minskas något om jag byter till ett mer finmalet vetekli, men det bästa sättet att veta det är att göra ett liknande test igen.